En del personer la upp bilder på vårtecken förra veckan. Sen började det snöa och hela facebook fylldes av "jag hatar snö"-statusar. Jag älskar snö och har längtat efter det sen i november. Därför kände jag mig väldigt ensam om att glädjas åt vädret. Men idag när jag var på väg till bussen såg jag att det trots allt fanns fler som jag, och det till och med här i lilla Hököpinge. Snön är inte tjock och gräset syns igenom som gröna fläckar, men någon form av liten människa hade ändå lyckats göra en vacker snöängel i vägkanten. Jag blev oerhört glad av att inte längre känna mig ensam, även om det förmodligen var ett barn, vilket tydligen är mer accepterat i dagens samhälle, hmm... En bild på snöängeln lyckades jag inte få på grund av tidsbrist, men några små stilbilder på vovvarna togs under eftermiddagsrundan, mest för att ha bevis på att det fanns snö även denna vinter...



Jag är sjukt trött efter att ha åkt skridskor med klassen i förmiddags. Det hade en sån där "badeffekt" på mig. Ni vet när man badar i klor ett tag och sen åker hem, så blir man så där segt trött i huvudet. Så känner jag mig nu och är därför inte alls sugen på att göra två bildanalyser till imorgon, men jag får väl helt enkelt bara göra dem. Kram på er! :]

Det var fint väder när jag cyklade hem från bussen. Jag hann gå på toa så försvann solen. Det är det värsta med att gå i skolan på vintern; det är mörkt när man går hemifrån och det är mörkt när man kommer hem. Det börjar bli ljusare nu i alla fall, YES!

Trots att solen hann försvinna var jag fortfarande lika taggad på att fotografera, och hyper av glädje var jag, så jag kunde inte motstå frestelsen. På grund av mörkret fick jag höja ISOt ganska mycket vilket är orsaken till att det ser lite brusigt ut, men på dessa bilder tycker jag inte att spelar någon roll. Budskapet är glädje, och det syns tydligt!

jag älskar er mina älsklingar.